Nostalgins hångeldrömmar och dess verklighet

På väg till jobb idag fördes jag en sisådär 25 år tillbaka i tiden. Jag satt på båten och njöt av det vackra landskapet utanför. Isflak, kritvita snötäckta klippor och vegetation samt en väldigt färgrik himmel. För en gångs skull hade jag kommit ihåg att ta med mig hörlurarna till mobilen så radion var så klart igång. Mina tankar avbröts plötsligt av något som gjorde mig väldigt glad… i radion spelade de ”Forever young” med Alphaville. Helt plötsligt var jag en liten påg igen som stod och dansade till dessa fantastiska låtar. När det inte var tryckare så stod jag och dansade i närheten av den flicka jag tyckte om. Inte för nära så att hon kunde upptäcka mitt intresse men tillräckligt nära för att tro (läs hoppas) att hon ändå skulle se mig och erkänna sin kärlek till mig genom att fråga chans på mig och sen skulle vi hångla till en tryckare. Hände det? Nej! Frågade jag chans? Nej!

Men jag älskade att gå på dessa diskotek och dansa natten lång (till klockan 8 med andra ord) och man kunde köpa läsk, saft och godis från ett litet hopfällbart bord med ett grönt kassaskrin. Var det ett klassdisco turades vi om att stå där. Vem som skötte musiken kommer jag inte ihåg och jag brydde mig nog aldrig, jag hängde med kompisarna och givetvis trånade jag efter den där tjejen jag var intresserad av då. I slutet av discot så kom ju alltid de låtarna man hade längtat efter… tryckarna. Hur gick det egentligen till när man valde danspartner? Jag kommer inte ihåg helt och hållet. Jag vågade aldrig fråga TJEJEN men hennes kompisar däremot, vilka ofta kunde vara mina egna kompisar. TJEJEN kunde också var en kompis så klart men även om TJEJEN var en kompis/klasskompis vågade jag aldrig fråga om hon ville dansa. Jag var så där barnsligt nervös, jag fick enormt svettiga händer och jag var nog redan svettig för att jag hade dansat så mycket innan. Jag kommer ihåg en tryckare där min danspartner slutade dansa med mig för att jag var alldeles blöt på ryggen… Det var pinsamt men hon var snäll och frågade om jag ville gå ut en stund och prata istället för hon tyckte också att det var varmt. Jag tror att hon ljög av ren snällhet. Sen så kändes det så där konstigt i kroppen när det gällde TJEJEN att jag bara ville springa och hoppa och tjoa… men det gjorde jag aldrig. Jag fick ju behålla lugnet och vara lite cool (fast jag var nog aldrig cool). I vilket fall som helst… att bjuda upp. Ibland fick jag nej och ibland ja och det gällde åt andra hållet också. Man var aldrig taskig mot varandra när man inte ville dansa utan det var bara att man hade ställt in siktet på att dansa med någon annan. Hade den personen tackat ja till en annan så frågade man personen som precis hade frågat en själv, men oftast hade hon redan hittat en annan danspartner och då blev det till att leta bland de som var över.

Sen var det alltid danstävlingar vilka egentligen var ganska hemska. Man dansade parvis medan några personer (oftast två tjejer) gick omkring och bedömde. Var man inte tillräckligt bra viskade de till en att man var ute och så var det bara till att gå och sätta sig och titta på de andra som dansade. Det var alltid deras bästisar eller någon populär person som vann av någon anledning. Jag kom aldrig till tryckaren som oftast var finaldansen… förutom en gång och jag minns det så väl. En klasskompis till mig hade en storasyster som var en av skolans sötaste/snyggaste och omåttligt populär. Jag och min kompis umgicks en hel del och systern var alltid snäl och trevlig mot mig men jag visste så klart att hon var helt utanför min liga. Jag var väl bara en liten snorunge för henne. Ett par års skillnad är ju hur mycket som helst när man är liten. Fast just den här gången kom hon och bjöd upp mig till danstävlingen. Jag dansade och dansade och hade hur roligt som helst. Jag dansade med tjejen som blev helt plötsligt blev TJEJEN. Det gällde att njuta av varje sekund och jag dansade som en tok (ett steg vänster, ett steg höger, ett steg vänster och släng bak högerfoten och rör på armarna, ett steg höger och släng bak vänsterfoten och fortsätt att slänga med armarna, utveckla). Utan att ha märkt det så var vi helt plötsligt i final. Tre par var kvar på golvet och den här gången satt alla andra och tittade på oss. Jag brydde mig inte så mycket om det utan var nervös inför finaldansen… ”Måtte det inte bli en tryckare” men det blev det ju alltid och så även denna gången. Ut högtalarna började ”China In Your Hand” med T’Pau att strömma och det var bara till att börja dansa. Jag kommer inte ihåg mycket annat mer än att jag stod och höll om henne. Hon luktade så gott och jag gjorde allt för att inte trampa på hennes tår. Efter en stund som som kändes som en evighet var låten slut och hon gick till sina kompisar. Vem vann danstävlingen då? Jag har absolut INGEN som helst aning men en sak är säker jag kände mig som en vinnare. ”Forever young” har jag inget direkt dansminne till men det var helt klart den bästa tryckarlåten, utan tvekan. Det blev många tryckare genom ungdomsåren men det blev aldrig någon flickvän på något disco… inte förrän i nian.

Vilken är din ungdomstryckare? Låt oss ta en gemensam tur längs minnenas alé. Sen lägger jag in låtarna i en spellista på Spotify.

Annonser

Spjälsäng – check

Nu är det snart dags. Vilken dag som helst kommer vi att vara fyra istället för tre. Jag monterade samman spjälsängen idag och satte in den i sovrummet. Det känns lite konstigt att se den stå där, väntandes på att få ta emot ett nytt liv. Funderingarna blir fler och fler och svaren kommer när de kommer så det är egentligen inte lönt att fundera utan det är bara till att gilla läget. Imorgon ska jag ge barnvagnen en tusenmila-service så att den också är redo och jag ska lära mig att spänna fast babyskyddet i bilen så att jag är redo.

Dottern väntar också på babyn. Hon fick en babydocka i julklapp och den matas och nattas och kläs på och av och körs omkring med och… ja, allt! Det är nog den sak hon är mest rädd om. Idag fick hon träffa en sjumånaders baby och hon var så klart väldigt nyfiken men försiktig. Det ska bli intressant hur hon kommer att ta emot babyn. Hon har sagt att det ska bli en syster och blir det en pojke så ”går den paj”. Vilket är egentligen den perfekta kombinationen? Jag har fått för mig att lillebröder är jäkligt irriterande (takes one to know one) och jag kan tänka mig bråken när lillebror har varit inne i Storasysters rum och kanske stulit dagboken. Men om det blir en lillasyster då? Blir det bättre eller sämre… eller spelar det överhuvudtaget någon roll? Jag tror egentligen inte det, jag tror mest att det är mitt eget minne av mig själv som påverkar. Mamma tycker att jag var ett ”kvicksilverbarn” och det är ganska talande. Hade jag varit född idag hade jag säkert haft någon bokstavskombination. Som tur är så är Kära Frus inneboende inte jag utan en helt annan person som inte alls blir som jag, utan lugn, stillsam och inte alls envis som en åsna. Haha… önska går ju! Med tanke på hur den lever runt i magen så utgår jag ifrån att den blir lika otålig som Dottern var och det ser jag fram emot.

Det kommer väl att ta några dagar till innan storken kommer. Kära Fru tror på den 10:e och jag tror på den 7:e. Dottern tror att den kommer imorgon men hon har ingen tidsuppfattning så hon säger det varje dag. Förr eller senare kommer hon ju att få rätt men det är fusk =) Vi är ganska avkopplade än så länge. Vi har inte packat något och jag har inte fixat något matpaket som jag kan ta med men det börjar kanske bli dags att se till att ordna så att man kan komma iväg utan att ha glömt hälften där hemma… Det är så många praktiska saker man ska ha koll på, allt ifrån självklara saker som blöjor, till mindre saker som är så viktiga t.ex. parkeringspengar.

Som sagt… det är många tankar just nu. Jag hoppas att det inte dröjer för många dagar nu, jag är ju så spänd på att få träffa den där krabaten som försöker trycka ut fötter och händer genom Kära Frus mage… precis som en alien =)

Nyårsförrätt – lax med avokadoröra

Igår var det middag hemma hos svärföräldrarna. Jag tog på mig att fixa förrätten. Det blev inget eget recept men så pass gott att det måste spridas.

Till 4 pers.

8 skivor kallrökt lax
2 avokados
3/4 dl matlagningsyoghurt
1 tsk finhackad röd chili
2 msk finklippt gräslök
1-2 krm salt

Garnering:
sallad, gräslök, limeklyftor och tomat

Blanda avokadoköttet med yoghurt med en gaffel. Smaksätt med chili, gräslök och salt. Droppa gärna i lite limesaft så att röran inte blir missfärgad. Fördela avokadokrämen på mitten av laxskivorna och rulla ihop. Lägg på fat och garnera. Servera gärna med vitlöksbröd.