Prinsessorna såg prinsessorna på isen.

Det är såklart ”Disney On Ice” och årets show ”Prinsessor och hjältar” jag pratar om. Biljetterna köptes för flera månader sedan men det var först några timmar innan vi skulle iväg som vi berättade för Stortjejen vad vi skulle göra. Vi skulle iväg och se Disneyprinsessorna åka skridsko. Som vilken normal 4-åring som helst kan hon ju använda youtube och hade redan råkat se lite tidigare, så hon hade hyfsad koll på vad det var. Givetvis blev hon ju glad och när hon sen fick veta att hon skulle se det tillsammans med kompisen A så blev glädjen ännu större. Prinsessorna skulle få se sina prinsess-idoler.

Vi var på plats en timme innan för att möta upp med A och hennes föräldrar samt att äta lite innan showen. Vi hade valt att äta på McDonald’s i Scandinavium. Det visade sig att merparten av alla andra barnfamiljer hade samma tanke, det var överfullt! När jag väl var framme frågade jag kassörskan hur många ”Happy Meals” det gick åt en sån här dag. Hon tittade bara på mig ,skrattade och sa lite skämtsamt: Tja, ett par-tre stycken. Det var verkligen en underdrift. Jag tror nog att uppemot 7 av 10 köpte Happy Meal.

Mätta och glada och en lärdom senare (Stortjejen har nu lärt sig att om man blåser för hårt i ett sugrör som står i en nyöppnad juiceförpackning så blir man blöt) tog vi oss in på arenan. Innanför dörrarna möttes vi av ett hav av Disneyleksaker, Disneypopcorn, DisneySlushglass-isch, svärd, dockor, godis, snurrande lampor, blinkande lampor, möjligheten att fotograferas tillsammans med en prinsessa, tiaror, trollspön, muggar, kungakronor, Disneysockervadd osv osv. Givetvis kostade allt därefter också. En påse med popkorn i en Disneyhink kostade 80 kr. En glassliknande sak med krossad is och smakämnen i en mugg kostade 90 kr. Som tur var så var kioskerna öppna. Där kostade popkorn med dricka 55 kr. Leksakerna var heller inte billiga och jag tycker att det var lite synd. Vi valde att inte köpa något för priset i förhållande till värde och kvalité stod inte i proportion. Jag såg en kille i närheten där vi satt vars ljus-snurra gick sönder redan innan första aktens slut. En kille är knappast representativt men sakerna såg verkligen inte ut till att vara gedigna och hållbara. Jag vill inte vara negativ men det var nog kvällens tummen ner.

Tummen upp däremot var själva showen… eller rättare sagt Stortjejens reaktion på showen. Hon var så fruktansvärt glad och exalterad emellanåt att hon inte visste vad hon skulle göra. Hon satt som hypnotiserad ibland, hon dansade ibland, var rädd lite då och då och tyckte att det var helt underbart. Kompisen A var inte sämre och tillsammans hade de en kväll som de kommer att minnas väldigt länge. De satt och diskuterade vilka prinsessor som har vilken färg på sina klänningar och sekunden senare kunde de sitta tysta, djupt koncentrerade på vad som hände på isen. Det var värt varenda öre bara att få se hur de levde sig in i showen!

Showen var bra och det är nästan så att jag vill lägga till ett ”så klart”. Det är ju Disney vi pratar om =) Att de vid enstaka tillfällen inte lyckades med sina skridskokonster har man överseende med. Att åka runt med några av dräkterna kan inte var det lättaste. Jag räknade till minst 32 åkare och de är duktiga och de gör det bra. Jag läste en väldigt gnällig recension i GP. Jag saxar en del av Ulla Sundströms text:

[Den som aldrig tidigare har sett showen (som jag) kan fråga sig vad det är för vits med att snöra skridskor på Disneys figurer…/Utan skridskoåkningen hade det varit en bra mycket tråkigare show, och dessutom till inspelad sång och musik. Det hade inte funkat.]

Jag tycker att det där är fantastiskt roligt skrivet. Jag skrattar varenda gång jag läser det. Hade hon jobbat på sporten hade hon skrivit något liknande det här:

Den som aldrig har sett på sporten (som jag) kan fråga sig vad det är för vits med att jaga den där runda saken. Men utan den runda saken hade det varit mycket tråkigare att titta på fotboll. Det hade inte funkat.

Undrar vad hon hade skrivit om Svansjön:

Jag förstår inte varför det inte är några svanar med i showen när den trots allt heter Svansjön. Inte heller finns det någon sjö. Istället är det bara en massa dansare på en scen, som har snörat på sig konstiga kläder och skor och sen hoppar de bara runt. Vad är det för vits med det? Och dessutom sjunger ingen. Utan dansarna hade det dock varit en bra mycket tråkigare show. Det hade inte funkat.

Disney On Ice startade 1981 (då med ett annat namn) så konceptet är inte nytt. Det är en is-show och där brukar skridskor vara ett tämligen viktigt inslag. Sen får man inte missa att det är konståkare som har klätt ut sig till Disneykaraktärer och inte Disneykaraktärer som åker skridskor. Det är en viss skillnad, om ni förstår vad jag menar. Samtidigt förväntar hon sig att konståkarna ska sjunga samtidigt som de åker och gör ganska avancerade saker på isen. Jag kan tänka mig att deras puls är ganska hög emellanåt så min utmaning till Ulla är att hon ska jogga i 30 minuter och samtidigt sjunga… och det ska sjungas vackert och det får inte låta andfått. Om jag sen får gnälla lite till så trodde hon att prinsessan Tiana var Mulan. Inte bra! Sen passar hon även på att vara negativ över att det är så stor fokus på prinsessor. Hur hade det låtit om det hade varit för stor fokus på ”hjältarna”?

Som ni märker håller jag inte med henne (men jag tycker att hon är rolig). Jag tycker att det var en bra is-show som passade barnen perfekt och även vi vuxna tyckte att det var bra. Nästan två timmars show gick väldigt snabbt och det är alltid ett bra betyg. Visst var några av inslagen lite väl komprimerade men det är förståeligt när de fick plats med Jasmine, Ariel, Snövit, Askungen, Tiana, Belle, Törnrosa och Rapunzel på en timme och trekvart typ. Det är bra gjort! Jag kan rekommendera showen till er som har möjlighet att se den.

Bästa inslagen var inledande Jasmine och Aladdin, Ariel samt draken i Törnrosa, som sprutade eld. Den tyckte Stortjejen var lite läskig men hon applåderade frenetiskt när prinsen vann och kunde kyssa sin prinsessa.

Precis som Musse och Mimmi sa så kan man vara allt man vill, bara man vill… man kan vara en prinsessa eller en hjälte och i Stortjejens drömmar var hon nog både och… för det kan man vara

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s