Tar det aldrig slut?!

Idag gick jag och hämtade Stortjejen på förskolan. Inget konstigt med det. Jag hade på mig mössa, 3 tröjor, vinterjacka, långkalsonger, byxor etc. Inget konstigt med det heller om det hade varit minusgrader och snöstorm men nu är det inte det. Nu är det strålande solsken och varmt och skönt. Man hur hur knopparna ”smätter” i träden när att de njuter av solens värme och vill klä träden i sina vackra gröna peruker. Nedanför går jag och huttrar och önskar att jag hade tagit på mig lite extra kläder. Tack Kära Fru för att du delade med dig av en sån här fantastisk upplevelse… eller rättare sagt, tack till dina patienter.

Om typ två månader är det dags för Göteborgsvarvet och ingen av oss här hemma får vara friska länge nog för att börja kunna träna på allvar. Om jag inte har räknat helt fel så är detta sjätte gången sen november som vi blir krassliga. Är sjukt trött på det!

Det jag efterlyser nu är frivilliga som kan ställa sig med 100 meters mellanrum på Göteborgsvarvet, utrustade med syrgas… Den kommer att behövas! Hur vet man att det är jag då? Finns nog ingen annan i loppet som låter som 200 spinningutövare på astmatikernas årsträff.

Nä, nu är det dags att gå in till barnen och anta superhjälterollen som ”Peter – Den mänskliga klätterställningen”.

Ta ta och tingeling och allt det där…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s