Gammal hund lär sig inte (alt. skyll dig själv)

Man kan ju tycka att jag borde ha lärt mig vid det här laget… men ICKE!
Lilltjejen är 1,5 år. Hon tycker att bestick är väldigt intressanta och använder de gärna när hon äter. Själva utövandet av besticktekniken är det lite si och så med. Ibland används sked eller gaffel från tallrik till mun, ibland blir det stopp längs vägen för att maten ska byta färdmedel, alltså från bestick till den hand som är ledig och därifrån åka resterande sträcka till munnen. Det händer så klart också att gaffel och sked är helt fel verktyg att äta med och då är det de två händerna som sköter mattransporten. En helt normal unge för sin ålder alltså.

Att äta på detta sätt innebär givetvis att en del mat bestämmer sig för att testa Newtons lag och slänger sig handlöst i Lilltjejens knä, i hennes stol men oftast på golvet… vilket också är helt normalt. Jag brukar vänta tills vi har ätit färdigt innan jag plockar upp maten (annars får jag anstränga min 37-åriga rygg väldigt ofta och mycket). Nu kommer vi till den delen där jag tycker att jag borde ha lärt mig vid det här laget. När vi äter kladdig mat som till exempel idag när lunchbeställningen var makaroner och korv och med kladdig ketchup… då väljer jag helt enkelt att plocka upp mat som hamnat på golvet innan jag lyfter ur henne ur stolen och varje gång frågar jag mig själv: VARFÖR??!!

Resultatet är alltid detsamma. Så fort jag har börjat plocka maten så hör (och känner) jag ett stort ”SMACK”. En kladdig handflata bankas frenetiskt på mitt huvud och handens ägare är alltid lika stormförtjust. Trots hennes oskyldiga vardagliga beteende kan jag slå vad om att hon planerar dessa ondskefulla illdåd in i minsta detalj. Hon är Snövit och drottningen i samma person, hon är Dr. Jekyll och Mr Hyde i symbios, hon är Bruce Banner och Hulken fast mindre grön… utom när hon har ätit guacamole…

och jag är Frankensteins tröge assistent, Igor. Jag får skylla på att jag är gammal nu och det är svårt att lära en gammal hund att sitta 🙂

Och ja! Man är ”gammal” när man är 37. Läs här:
http://www.veteranen.se/bloggar/ar-svenskar-gamla-vid-37/

Farstubygget på torpet i bilder

Uppdaterad juli 2015

2011 togs beslutet att bygga till en farstu på torpet. Snart är allt klart.

Jag har fått många träffar på farstubygget och en del förfrågningar om bilder… en del förklaringar också men de får ni gärna fortsätta fråga om. Skulle jag skriva om allt som har gjorts så skulle jag behöva en hel blogg tillägnad just bygget och jag skulle ha behövt göra det från första början… så fortsätt gärna fråga. Kan jag så svarar jag gärna. Jag lägger upp bilderna på torpet här och kommer att uppdatera den efterhand som alltmer blir färdigt.
Vi börjar från början… nästan.

2011

Slutet av juli eller början av augusti
Man måste ju börja med en ritning och jag kan varmt rekommendera att rita upp bygget i 3D-grafik. Man får en bra bild över hur det kommer att se ut samt att man tidigt kan hantera designproblem. Det kan bli surt att stå med problemen när man har kommit en bra bit in i bygget och upptäcker att man måste göra ändringar. Ett bra program som är enkelt att använda och gratis, är Google SketchUp.
Det här var första utkastet och skiljer sig en del från slutresultatet.


image
10 augusti
Grunden är klar. Dags för hammare och spik!


image
11 augusti
Tjoho! Väggarna är uppe.


image
12 augusti
3 rastplats är uppe. Den fjärde dröjde eftersom den och ramen för dörrkarmen var tvungna att byggas samman. Anledningen till det är att vi inte kan ha taket högre och vi kan inte heller ha mindre taklutning. Resultatet blev bra i alla fall (se nästa bild).


image
14 augusti
Taket är på plats och vi har börjat lägga på takpapp. Nu börjar det verkligen ta form.


2012

image
20 maj
Ja, det hände en del sen sist som du kanske ser. Jag har inte någon bild just nu. Hittar jag en någon dag så lägger jag upp den. Panelen åkte upp förra året. Denna gången har fönster och merparten av fönsterblecken satts på plats. Nu bär det tillbaka till Götet så får vi fortsätta i juli


image
7 juli
Nu är vi tillbaka och vi börjar lite lugnt med att sätta upp resterande fönsterbleck.


image
9 juli
Isoleringen på plats. Valet föll på cellplast. Efter det att bilden togs la vi på ett tunt lager glasfiberull.


image
10 juli
Golvet är klart


image
10 juli
Åtta karmskruvar senare är dörren upphängd. Att jag sen fick flyta på fyra stycken skyller jag på vattenpasset 🙂
Förresten… Vet du vad det är för vatten i ett vattenpass?

Rakvatten!


image
Fredagen den 13 juli
Då är utsidan i princip klar. Allt ska så klart målas och sen ska det på läkt. Trappan ska flyttas (byggas om kanske). Man undrar ju så klart hur det kommer att se ut när det är färdigt med färg och allt. Färgen kunde man ju lösa med en snabb (=slarvig) redigering i photoshop… och då såg det ut så här

image


image
18 juli
Och så här ser det ut när man har gjort verklighet av PhotoShopversionen. Ganska nöjd om jag får säga det själv.


2015

Det var ett tag sedan jag skrev här. Det har gått lite segt med bygget men nu så…
image

image
image

Även barnens lekstuga fick lite snickarglädje.

Folk är så trevliga i trafiken

Att köra bil är väl för den erfarne inte särskilt svårt… eller?? Det är i alla fall väldigt svårt att hålla hastigheten har jag märkt. Jag gav mig tusan på att jag skulle hålla hastigheten idag när jag var ute och körde. Det gick jättebra och vilket mottagande jag fick från en del medtrafikanter. Någon visade sin tacksamhet genom att blinka med helljusen när jag körde längs en mindre väg med hus på bägge sidor. Jag kan förstå det eftersom trottoarerna var smala och där fanns mycket barn som lekte.

Några tutade på mig i ren glädje och det var till och med någon som vinkade till mig på ett speciellt sätt under en omkörning. Man gör tydligen en lustig grimas samtidigt som man vinkar med ena handen. Vinkningen görs med en knuten näve där mittfingret hålls rakt upp. Man ska också ha full fokus på den man vinkar till även om det innebär att man måste panikbromsa för att inte dundra in i bilen framför.

Det var en trevlig upplevelse så jag tänker nog hålla hastigheten ännu mer… eller ännu bättre, jag kanske ska hålla mig 5 km under tillåten maxhastighet?? Jag kör i Göteborg med en ljusblåmetallic Ford Focus om ni vill vinka till mig ni också.

Lite statistik från dagen:

Antal fordon jag körde om: 1 (en traktor)
Antal fordon som körde om mig: Halva Göteborgs befolkning

Sådan far, sådan dotter… fast värre

Jag vet att jag inte ska klaga. Jag har väl inte ens rätten att reagera över Lilltjejens beslut… men jag gör det ändå.

Många har genom åren lärt känna mina matvanor och mina otaliga experiment med matblandningar. En av mina favoriter var leverpastejsmacka med ett tunt lager frukostmarmelad på. Att steka kyckling insmord i kakao, kanel, honung, svartpeppar och citron kan nog verka helt sjukt för vissa, för mig är det helt normalt. Givetvis har inte alla blandningar mottagits med jubel av mina smaklökar. Några exempel på det är äkta rysk kaviar och prickig korv på knäckebröd. Det var rent ut sagt äckligt. Rysk kaviar och vit choklad är däremot gott (men det har jag inte kommit på själv).

För många år sedan, på den tiden då jag och min fru fortfarande var i datingstadiet utsatte jag henne för en rätt som hon fortfarande inte har glömt (varför har kvinnor ett sånt makalöst minne för sådant som är negativt??!!). Jag bjöd på potatismos och ugnsbakad falukorv… inget fel i det, tänker du säkert. Nä, det hade det säkert inte varit om jag inte hade fått för mig att hälla i en flaska öl (nån blaskig stout om jag inte missminner mig) tillsammans med falukorven. Falukorven nästan låg och flöt i ett brunt hav där bitar av lök och ost simmade omkring. En halvtimme i ugnen gjorde det inte aptitligt för ögonen och smakmässigt… ja, vi kan väl bara låta oss säga att det var ingen höjdare i munnen heller.

Vad har detta med min yngste dotter att göra då? Jo, vi åt precis lunch. Spaghetti och köttfärssås stod på menyn och när jag satte henne i stolen började hon skrika och gråta. Hon pekade hela tiden mot köket så det var bara till att lyfta upp henne och gå på en ”fattar-du-inte-vad-jag-menar-när-jag-skriker-och-pekar”upptäcktsfärd i köket. Det visade sig att hon tyckte att det fattades något till maten och det som fattades var en… BANAN!!! Men va f-n liksom! Där sitter hon nu jättelycklig med spaghetti hängandes ur munnen, köttfärssåsen rinnandes på hakan och en banan i mungipan och verkar tycka att smaklökarna har fått ett glädjefnatt.

Men jag ska väl inte säga något… jag skriver det här istället.

Vad har ni för sjuka matblandningar?

Misären i Folkets park (men ja, jag hade trevligt ändå)

Som jag skrev i förra inlägget så var vi i Folkets park (Malmö) i torsdags. Parken är ett kärt barndomsminne för mig och jag minns alla de häftiga åkattraktionerna. Antingen har de försvunnit eller så var man inte särskilt kräsen när man var yngre (kan också vara som så att minnet och jag inte är överens).

Som exilskåning i Göteborg har jah blivit bortskämd med Liseberg där allt är placerat, planerat och planterat med noggrannhet och omsorg. I Folkets park (karuselldelen) finns inga planteringar, ingen arkitektur, ingen planering utan allt känns placerat lite hur som helst där det finns plats. Vissa åkattraktioner är till och med placerade på gångbanor. Man kan ju göra så när varenda karusell är byggd på ett trailerflak. Det känns lite tråkigt när man ser hjulen och allt känns väldigt provisoriskt.

Säkerhetsmässigt känns det som ett skämt. Här finns inga grindar son hindrar impulsiva barn från att springa in till karuseller som åker med hög hastighet. Här har man istället valt att använda en enkel kedja av plast och de satt så pass högt att Lilltjejen (som är 1,5 år… och impulsiv) kunde gå under den. Alltför ofta var kedjan inte ens uppsatt när karusellen var igång.

På Masken (berg-och-dalbana för de små) så kunde Stortjejen (5 om ca. 3 månader) nå in till rälsen genom det hyfsat öppna staketet. Jag nådde ända till den andra rälsen.

De som sköter karusellerna på Axels Tivoli är inte svensktalande. Inget fel i det i andra sammanhang men här anser jag att det är en säkerhetsbrist. De måste väl kunna kommunicera med de som åker?! Tänk om något händer… I och för sig visade de absolut inget intresse i att på något sätt som helst ha minsta lilla kommunikation med någon.

Vidare så kan de gärna ha en cigarett hängandes i mungipan samtidigt som de går runt och kollar åkbiljetter. Det fanns dock ett undantag till allt det här. Farfarsbilarna har placering, planering och plantering. Det finns utrymme mellan bil och staket och killen som jobbade där var hjälpsam, trevlig och social och kunde kommunicera trots avsaknaden av svenskakunskaper. Det han inte fixade på engelska fixade han med ett tydligt kroppsspråk. Bra jobbat min gode herre!! Synd bara att Linnea inte kunde kommunicera eftersom hon grät hela varvet.

Trots alla varningstecken var jag tvungen att åka Batman, en slags Kaffekoppen fast i en berg-och-dalbana. Jag och svägerskan hoppade i satte oss så att vi fick lite ojämn viktfördelning så att vi skulle snurra så mycket som möjligt… Det fick vi inte för karusellskötaren huffade och puffade pekade och menade. När vi väl sätt fint symmetriskt i mitten av vagnen verkade han nöjd och fällde ner bommen med tejplagade (det är så man lagar söndriga sitsar, kuddar etc där) skumgummikuddar som skulle hålla oss säkert på plats i våra skålade säten. Åkturen var rolig och faktiskt lite småläskig. När turen var slut satt inte svägerskan bredvid mig längre. Hon satt nu ett säte längre bort hur nu det kunde hända trots denna rigorösa säkerhet…

Jag har funderat i ett par dagar på varför jag reagerade så negativt på Folkets parks tivoli och jag tror jag vet varför… det är för att jag är pappa och vill skydda mina barn.

Så frågan är nu… är min reaktion överdriven eller är tivolit under all kritik? Vad säger ni?