Mögel royale – King of the day

Ibland går jag på stan som en helt vanlig man. Ursäkta Fantomenliknelsen, jag menar såklart att jag kör korta sträckor med bil, är sommarblekfet och äter snabbmat. Idag föll valet på Burger King (I SISJÖN).

Jag köpte min Chicken Royale med Fanta och pommes frites, åkte snabbt tillbaka till jobbet för att sätta mig och äta i lugn och ro. Jag hann ta två bett (=halva burgaren) innan jag upptäckte att brödet var mögligt. Ganska äckligt faktiskt… men det är inte här problemet ligger.

Jag åkte givetvis tillbaka med resterna och försiktig som jag är försökte jag reklamera burgaren utan att basunera ut det inför det köande folket.
-Hej, jag vill lämna tillbaka denna.
-Varför?
-Den är möglig (visar)
-Jaha. Vill du ha en ny?
-Nej, verkligen inte. Jag vill ha pengarna tillbaka eller nåt.
-Du får vänta så ska jag kalla på chefen.

Under tiden visades hamburgaren runt och killen i köket tittade på den, rykte på axlarna, skrattade och skakade på huvudet. Antar att det var hans skamsna reaktion över att ha missat att brödet var mögligt.

Chefen äntrar nu scenen.
-Vad är problemet? ( frågar han den anställde)
-Han vill lämna tillbaka hamburgaren för den är äcklig.
-Vill du lämna tillbaka den för att den är äcklig? (nu pratar han med mig så att du är med)
-Nä, för att brödet är mögligt.
-Jaha. Vill du ha en ny?
-Nä!
-Vad vill du då?
-I alla fall ha pengarna tillbaka.
-(kassörskan) Vi har dåligt med kontanter. Går det bra med enkronor?
-Nä! (jag ville ju inte ha 55 enkronor klirrandes i byxfickan).
-Vänta.

Nu öppnas det kassor till höger och vänster och till sist sträcker de fram en näve innehållandes pengar. Jag sträcker fram min för att ta emot pengarna. I handen ligger nu 5 st femkronor. Jag står och tittar på dessa femmor och tittar sen på chefen och funderar på att fråga var resten av pengarna är men han hinner före.
-Ja, själva hamburgaren kostar 25 kronor.
Jag tittar på pengarna igen.
-Tja, olyckligt att det fanns mögel på brödet, säger han. Det ska det ju inte vara.
-Nähä, tänker jag och märker att diskussionen är över… eftersom han går iväg, sätter sig i sin bil och kör iväg. Slokörad vänder jag på klacken och går där ifrån.

Jag kanske är lite girig nu men jag förväntade mig någon slags kompensation. Borde jag vara nöjd över att jag fick i mig en halv möglig burgare gratis eller borde de satsat lite mer på public relations och gett mig lite kompensation i form av typ kuponger för en symbolisk slant?

Kan man (bör man) som restaurangansvarig ta så lätt på att maten man serverar är möglig eller är jag bara känslig?

Borde inte reaktionen varit åt det här hållet:
-Va?! Är brödet mögligt?! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Så ska det naturligtvis inte vara och jag ska gå till grunden med det här. Kan jag kompensera dig med en hundralapp i kuponger?

Jaja… hur som haver kommer det dröja länge innan jag äter där igen. Jag kanske borde berätta om ett tidigare besök där som faktiskt gjorde mig riktigt illamående.

Glömde jag att säga att det var Burger King Sisjön?

Annonser

4 thoughts on “Mögel royale – King of the day

  1. Känner med dig.
    Följande inträffade för några månader sen på (suprise suprise) Burger King i Malmö:

    Köpte en glutenfri whopper garlic och traskade tillbaka till jobbet. Väl där tyckte jag att brödet såg misstänkt likt vanligt bröd, fyllt med gluten som jag inte kan äta eftersom jag är glutenintolerant och därmed blir sjuk om jag äter.
    Jag går tillbaka till nämnda snabbmatsrestaurang och påpekar detta faktum.

    – Ja, säger biträdet (eller vad de nu kallas), vi har slut på glutenfritt bröd.
    – Jaha men varför säger du inte det då, undrar jag smått irriterat, jag beställde ju glutenfritt av en anledning.
    – Mmm men vi har rågbröd om du hellre vill ha det.
    – Nej, säger jag, jag kan inte äta vanligt bröd, jag är glutenintollerant. Jag blir sjuk om jag äter annat bröd än glutenfritt.
    – Ja men det är slut, säger biträdet.
    – Men då får ni väl för sjutton säga det, menar jag.
    – Jaaa, jag vet inte, säger biträdet.
    – Jag blir sjuk, påpekar jag igen.
    – Jaaa, säger mähät till biträde.
    – Jag vill ha pengarna tillbaka, säger jag.
    – Jag vet inte hur man gör, säger biträdet och hämtar någon form av ”chef”.
    Chefen öppnar kassan och jag påpekar återigen hur taffligt allt sköts.
    – Ni ger mig alltså vanligt bröd utan att berätta det för mig trots att jag beställt glutenfritt, fattar ni vad som kunnat hända, säger jag.
    – Mmm det var tydligen slut. säger chefen och ger mig på kronan tillbaka det jag betalat. Utan någon form av kompensation eller ens en ursäkt.

    Jag stormar ut.

    • Mögligt bröd kan jag på något sätt acceptera men det där är ju direkt galet. Trist att höra att deras reaktion motsvarar den jag fick. Kan cheferna gått samma kurs månntro?

  2. Jag hade en mjölbagge i brödet på Burger King en gång. Gick till kassan där personalen frågade om jag lagt dit den själv. Eh? Ser jag ut som en mjölbaggssamlande kvinna?
    Eller alla de gånger jag fått ketchup på burgaren trots att jag sagt till, gått tillbaka och fått frågan om jag vill ha en kaffe som kompensation. Inte en ny burgare utan en kopp kaffe till den äckliga burgaren med ketchup.

    • -Har du lagt dit den själv?
      Det är ju en så underbart makaber fråga. Att ens ifrågasätta sanningshalten i kundens påpekande med den frågan istället för att svälja stoltheten (eller vad man nu kan kalla det) och se till att kunden lämnar med en övervägande positiv känsla. Man blir ju mörkrädd.
      En kopp kaffe OCH en ny hamburgare är ju det minsta de borde erbjuda i det andra fallet. Har de gjort fel så har du rätt att kräva en ny.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s