Först och främst måste jag säga att jag fortfarande är besviken och lite småarg… och det finns en risk att det genomsyrar min text =)
Årets blodomlopp var mitt första lopp sen jag var 17. Jag var verkligen laddad och kroppen kändes väldigt bra och jag hade till och med lagt upp hela loppet hur jag skulle ligga i puls per kilometer. Det lyckades jag bra med men tyvärr gick det väldigt sakta. Varför? Jo, så här är det…
Det fanns 5 olika klasser:
10 km damer
10 km herrar
5 km damer
5 km herrar
5 km promenad
Promenadklassen skulle starta absolut sist för att de inte skulle vara i vägen för de som sprang. Tyvärr fattade inte ett X antal personer detta utan valde att starta tillsammans med 5 km löparna. Jag och Kära Fru hamnade långt bak i startfältet och trodde att det skulle vara bra för att då slapp man springa med klungan. Första kilometern gick enligt planen. Jag ville ligga precis under 6 minuter och hamnade på 5,53. Perfekt! Här kändes kroppen väldigt stark. Bara några hundra meter senare kom jag ikapp en mur av människor som tyckte att det var bättre att promenera och helst skulle man göra detta flera personer i bredd, kanske till och med så pass många i bredd att man tog upp hela banbredden. Detta var inte alls uppskattat av varken mig eller andra omkring mig. Detta fenomen höll sen i sig i drygt 2,5 kilometer
2 km medelpuls 166, tid 6,52 – Arrgh!
3 km medelpuls 169, tid 6,57 – ARRGH!!!
4 km medelpuls 167, tid 7,03 – ARRRGH plus många fula ord!!!!
Fjärde kilometern var en tight bana och det var svårt att komma förbi och fram men i slutet släppte det och jag kunde börja dra på. Femte kilometern gick på 5,30 men jag hade alldeles för mycket kraft kvar i kroppen. I mål höll jag en tid på 3,32 min/km.
Det var roligt att springa lopp tillsammans med Kära Fru och mina kollegor men tyvärr tog alla dessa idiotiska promenerare död på mycket av det roliga. Det blir väl ett mail till organisatören imorgon för någon ändring måste göras. Det hade inte varit svårt för dem att sätta ut några funktionärer till längs banan som såg till att de som promenerade höll sig till sidan.
En sak undrar jag över dock… hur långt sprang jag egentligen idag? Merparten av loppet sprang jag i sicksack…
Jaja…. jag är inte bitter. JO DET ÄR JAG!!! Idag var dagen som jag skulle springa på under 30 min på femman. Nu ska jag tröstäta lite och ta en öl… nej, sportdryck menade jag.
Pappan som kallas Peter 