Det är med glädje jag kan meddela att jag inte är ensam i min ”utmaning”.
Den 1 maj ska vågen stå på max 100 kg. För varje kilo extra jag går ner i vikt så skänker jag 100 kr till välgörande ändamål.
Nu har jag fått lite extra press på mig då fler har satsat pengar på min viktnedgång.
Satsningen började den 1april som ett resultat av att gravitationen verkar gilla mig. Vågen stod då på 107,5 kg.
Haka gärna på du också…
Det finns en viss bro i Göteborg…
Jag gillar inte den…
Inte ens lite…
Den kallas Göta Älvbron och har två lampor som börjar blinka frenetiskt när något fordon ligger i höger körfält och väger mer än 3,5 ton.
Jag kom precis bredvid det högra körfältet då det började blinka… jag var på cykelvägen. Det fanns inga bilar i närheten, inga bussar… ingenting. Bara jag och min cykel…
Och blinkande varningslampor.
Nu ska jag cykla förbi den idag igen…
Hammaren tar jag med mig..
Idag gjorde jag en snabb sökning på 107, 5. Att jag valde just detta nummer beror på att det var det värdet min oförskämda våg visade efter påskens frosseri.
En av sökträffarna var ur Psaltaren 107:5
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Den här blekfeta kroppen varken hungrar eller törstar men likväl försmäktar själen i den.
Paniken inför Göteborgsvarvet börjar krypa fram och en vecka senare ska jag inleda första delmomentet i Göteborgsklassikern.
Knäna skriker, höften skriker, ryggen lider och mitt i allt detta gnäller magen över att den vill ha något i sig typ kakor, godis och snacks.
Den 1 maj ska vågen stå på max 100 kilo. För varje kilo extra jag går ner till dess så skänker jag 100 kronor till välgörande ändamål. Jag uppmanar er att göra detsamma så att jag verkligen känner mig mer och mer tvingad (sporrad) att tappa rejält med vikt.
Pappan som kallas Peter 