Kära Fru och jag har ett hyfsat gemensamt språk men ibland är det som om vi kom från olika icke-parallella världar (sci-fi nördar som vi är).
Så när Kära Fru säger att hon började morgonen med en 6,5:a så är ju min första, fullt logiska, tanke att nu har hon gått och blivit alkoholist.
Skulle jag säga att jag tog en 6,5:a skulle hon nog i sin tur tro att jag menade antal kilometer.
Den illusionen kan Kära Fru få behålla…
Ur SAOL
Bauta- [bau’ta] i sammansättning.《vard.》mycket stor; bautastora utgifter
Att bli kallad Bautapappa av stortjejen känns väl sisådär.
Nu är det dags att sluta hobbyäta och börja tröstäta istället.
Nu är den här, min cykeltränare bestående av en ställning och tre brödkavlar med en gummisnodd.
Jag känner mig redan vältränad…
Jag ska försöka filma mina första försök att hålla mig kvar på rullarna. Det kan nog bli en rolig syn.
Nu ska det tränas trampteknik och lite rehab för benen ska det också bli. Undrar bara om jag kommer att behöva ännu mer rehab efter att ha försökt cykla på den här? Vi får helt enkelt se imorgon.
Efter att ha kommit hem från cykelrundan… trött, svettig och kall. Kära Fru sätter sin bara fot mot min bara mage.
-Ihh, det känns som kall blöt deg!
Så var årets nyårslöfte självskrivet… att jag ska tröstäta mera.
Gott Nytt År!
Idag var det dags för sista delmomentet i Göteborgsklassikern. 10 km skulle avverkas i Skatås motionsområde.
Jag satte inga personliga rekord. Tiden är inget man jublar åt… men…
JAG GJORDE DET!
Vem kunde tro det för en vecka sedan när jag fortfarande inte kunde gå på egen hand pga ryggskottet. Jag är ruskigt nöjd.
Nu utmanar jag er alla att genomföra Göteborgsklassikern nästa år.
För idag kom den.
Nu ska jag bara fixa en 9-hålsbana i vardagsrummet.
Nu ska det övas…
Sätta korgen i garaget kanske?
I tisdags var det dags. Jag har ju fått vara hel ganska länge nu så det var bara en tidsfråga innan det var dags för nästa skada. Jag var lite trött i kroppen och när jag skulle ställa mig upp efter att ha suttit på huk en stund så sa det bara pang…
Ryggskott, bara sådär. Roligare har man ju haft. Kollegorna fick hjälpa mig genom att köra runt mig i en kontorsstol. Det gick ganska bra och de körde bara in mitt huvud i väggen en gång.
Efter att ha vikts in i bilen, blivit hemkörd under stor möda, uppburen till lägenheten av en snäll granne och sen till sist installerad som ett kolli i sängen, så gjorde jag min fantastiska upptäckt.
Till att börja med kunde jag bara ligga på rygg och skrika och senare kunde jag även rulla runt. Efterhand som smärtan avtog kunde jag hasa mig fram på mage och senare kunde jag även krypa på alla fyra och så till sist idag kunde jag ställa mig upp och gå med hjälpmedel.
Samma utveckling jag har gjort på tre dagar gjorde även mina barn som små… fast de tog lite längre tid på sig. Jag har länge funderat på varför människan föds utan att kunna gå och nu vet jag varför… vi föds alla med ryggskott fast som vuxen går det över snabbare. Det är såklart därför babysar skriker hela tiden.
Sätt gärna in nobelpriset på mitt PayPal tack!
Uppdateras efter hand.
Tävla och tävla… det är dags för Göteborgssimmet. Jag och svägerskan ska simma 1 km i Delsjön… här i Göteborg då om inte det var tydligt nog.
Igår var det strålande solsken och perfekt väder att simma i men idag är en annan dag… och givetvis regnar det. Det REGNAR.
Om en timme plaskar jag iväg.
Varför gör jag det här?!
Därborta någonstans vänder man. Ser härligt ut eller hur?
Och den här ska jag ha på huvudet. Mean in green!
I mål! Efter 38 minuter och 16 sekunder hade jag återigen fast mark under fötterna. Något yr och disorienterad dock… men glad.
Och den obligatoriska medaljen
MULLERRUMUMMROOOOUUUUMRUMRMRRURUUUULLLEEEERRRR.
-Är det THX-basen i surroundsystemet?
-Nej! Är det en jordbävning?
-Nej! Är det jordens undergång?
Nejdå! Det är bara pappa Peterns mage.
Av någon skum anledning (tv) har jag gett mig på något som kallad 5-2 dieten. Dieten verkade intressant när jag såg BBCs program Eat, Fast and Live Longer och tänkte att jag skulle testa den nu under semestern. För dig som inte har den blekaste om vad det här är för trams så kommer här en kort beskrivning (du som har den blekaste kan hoppa ner 15 rader)
Kort beskrivning:
Ät som vanligt 5 dagar i veckan, fasta 2. 5-2… ehh, ehh, hänger du med? Finurligt namn eller hur? Dessa två dagar behöver inte vara i följd men vill man så visst, jag tänker inte hindra dig. Man får äta dessa två dagar men det är begränsat intag som gäller och det är inte alls pk då det är könsseparerat (han-600 kcal, hon-500 kcal (hen, shemales och andra konstellationer har jag tyvärr ingen koll på. Sorry!)).
Jag började i måndags… eller i tisdags blir nog mer korrekt eftersom det var min första fastedag. Samma dag kom Robert, en av herrarna från 2fetaherrar.wordpress.com, på besök med sina barn. Vi åt lunch (de åt och jag tittade på) på McDonalds och redan här började prövningarna. Helt plötsligt var jag grymt sugen på hamburgare och pommes frites och wienerbröd och milkshake och wienerbröd och friterad mat och wienerbröd. Men vad tusan liksom… bara för att jag precis hade börjat fasta tokreagerade hjärnan på varenda mumsig doftpartikel som näsan snappade upp. Jag var inte ens hungrig. Som väl var hade jag kamratligt stöd av Robert som körde en LCHF-lightversion under hans lediga dagar.
Jaja, första dagen flöt på och efter att ha stått emot både kakor och snacks och det ena med det andra kunde jag una mig en liten whisky. Det enda problemet var det eviga kissandet. 22:00, 23:00, 01:00… alla var de klockslag med den gemensamma faktorn att jag ville sova, inte springa upp och kissa.
Idag är det min andra fastedag och det går hur bra som helst. Visst fantiserar jag om mat och saliven forsar, visst plågar jag mig själv genom att gå på matmarknad och känna de härliga dofterna av mat från jordens alla hörn, visst skulle jag vilja putta bort barnen ifrån deras chokladbullar, muffins och kladdkakor och bara tokäta i sann kakmonsterstil… men det är inga problem alls… inga alls. Ticks och psykotisk blick tillhör mitt vardagsbeteende.
Ska jag vara helt ärlig så är det lite småjobbigt. Huvudet fungerar inte optimalt (nu heller), det finns ingen ork i kroppen och det är ju helt galet vad man kissar (4ggr under tiden jag skrivit detta inlägg). En läsare skrev att hon kände sig väldigt pigg. Jag hoppas att det kommer framöver.
Men dagen är snart slut och i morgon ska det bibbas och ätas godis så det är inga problem med att stå ut med en mage som mullrar i surround.
Vilka är era upplevelser av 5-2?
Pappan som kallas Peter 