Malmöitiskan – en hotad dialekt?

Jag och familjen är på besök i min älskade hemstad Malmö. Fast det här med ”älskade” får nog revideras. Själva staden i sig är det inget större fel på men jag har svårt för atmosfären här. Dagen började med att jag och ungarna höll på att bli påkörda. Vi gick längs en enkelriktad gata när en bilist i hyfsat hög hastighet svänger in på den… givetvis mot trafiken och för att undvika att kollidera med en mötande bil väljer han istället att köra upp på trottoaren där vi går men han hinner stanna metern framför oss. Jag tittar på honom och skakar på huvudet. Tydligen var det en väldigt ful gest från mitt håll för gubben blev riktigt irriterad och började skälla på mig som om allt var mitt fel. Jag hinner säga att jag tycker synd om honom innan han ursinnigt fortsätter mot trafiken. Jag tyckte faktiskt synd om honom för han lät inte direkt som att han hade hela bingobrickan full. I det området bor väl inte malmös smartaste hjärnor (undantag finns givetvis men han var inte ett sådant) så vad kan man begära?

Lite senare tog vi oss till ”Folkets park” som är sveriges äldsta folkpark. Den har verkligen inte åldrats med värdighet (jag återkommer till det senare). Vägen in från parkeringen är kantad av matrester, använda blöjor och annat skräp som ligger där lika självklart som att köra mot enkelriktat.

Väl inne i parken går vi bort till lekplatsen. Stortjejen leker och Lilltjejen sover gott i barntjoandet och jag står och njuter i solskenet. Jag tar ett djupt andetag och min överkänsliga näsa lägger märke till den tunga doften av urin som sveper runt lekplatsen. Jag lägger också märke till att många av personerna där låter likadant som bilisten… en slags skånsk motsvarighet till de mindre smickrande människorna i ”Sista färden”. Vad är det för dialekt som har dykt upp? Som tur är så hör man malmöitiskan här och där och hoppet tänds om att byfåneskånskan enbart är en bisarr språkolycka. Snälla malmöbor, släck inte det hoppet! Denna extremsläpiga dialekt låter hemsk… Ni behöver inte låta som en slow-motionkopia av den enfaldige mördaren. Jaja… nog om det.

Jag hade tänkt skriva om åkattraktionerna i Folkets park men jag skriver på mobiltelefonen och det går inte särskilt snabbt. Det kommer i nästa inlägg och jag hoppas att jag får lite reaktioner här. Gör din röst hörd…

Annonser

Vattenpölsprovning

Det har sagt förr och det tål att sägas igen… det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Nu är vi nog lika trötta alla tre men skillnaden mellan mig och barnen är att de orkar fortsätta leka. Jag skulle kunna somna när som helst. Hur som haver så har vi haft en riktigt härlig dag. Vi började med att bygga en låååång koja

Sen var det så klart dags att ge sig ut i det fina vädret som var perfekt för dagens aktivitet. Vi skulle testa alla stora vattenpölar vi kunde hitta men först behövde vi lite energi…

Vad gör ni när ni är lediga?

Sommarlovsplaner för idag

Regnet smattrar på fönsterna och jag funderar skarpt på att tända lite lampor för att få lite mer ljus i lägenheten eftersom regntunga moln gör allt för att hindra sommarpacifisten solen. Än så länge lyser solen med sin frånvaro (något sämre skämt än telefonnumret till skogen).

Dock hindrar inte detta oss tre, jag; Stortjejen och Lilltjejen, att smida planer på vad vi ska göra en sån här dag. Tja, Lilltjejen kanske inte planerar särskilt mycket men det hon saknar i planeringsmöjligheter tar hon igen i entusiasm i det vi gör.

Än så länge ser planerna ut som följer:

  • Göra om matbordet till en grotta/slott/flygplan.
  • Gå till lekplatsen.
  • Hoppa i alla stora vattenpölar som finns på väg till lekplatsen.
  • Gå hem innan vi har kommit till lekplatsen eftersom barnen upptäcker att regnkläder bara är effektivt mot regn och inte mot klädsim.
  • Leta upp någon som vill fika med oss.

Bubblarna (de förslag som inte har kommit med på dagens lista men som vi kanske gör ändå)

  • Göra varm choklad.
  • Göra glass.
  • Baka något.

Det är nästan så att jag känner igen min egen barndoms sommarlov. Jag ser mest fram emot att få hoppa i vattenpölarna med ungarna. Fotobevis kommer om jag lyckas komma ihåg att ta med kameran.

Känner du att det här lät skoj så är du välkommen att göra oss sällskap

Konstnärliga barn

Våra barn gillar att rita. Vilket barn gör inte det liksom, tänker säkert ni. Jovisst är det så, alla barn (i stort sett) älskar att rita och de ritar på papper, väggar, skåpsdörrar, parkettgolv, bord, stolar etc etc. Våra barn valde denna gång ett något mer annorlunda objekt att måla på. Pappor fungerar tydligen lika bra som papper.

Att bli ritad på under fötterna är helt okej… så länge inte Lilltjejen börjar hugga i foten med bläckpennan. De något röda prickarna är ett resultat av just detta beteende. Dessa konstnärer alltså.

Jag har något på ryggen!!!

Idag gjorde jag en hälsoundersökning och en del av den bestod av en lungröntgen. När jag väl står där utan skjorta, vänd mot ”plattan” och är inställd på att det här snabbt skulle vara över så utbrister sköterskan:
– Öhh, vet du om att du har något på ryggen?!
– VA??!!
Min direkta tanke var att jag hade fått något hemskt utslag som skulle behöva åtgärdas akut.
– Ja, alltså.. säger sköterskan något misstänksamt när hon börjar gå mot mig.
Jaha. Här kommer det, tänker jag. Ett hemskt födelsemärke, en böld på bristningsgränsen, en insekt som har lagt larver under huden… Det kan ju vara vad som helst. Jag känner hur sköterskan är på ryggen med undersökande händer och nu har jag hunnit gå upp i varv.
– Du har såna här på ryggen, säger sköterskan och visar upp ett finger med en paljett på.
En stunds paus.
– Ehh… jaha, säger jag. De kommer från min dotters klänning, får jag ur mig efter ytterligare en liten paus och jag säger det med en sådan övertygelse att även den mest naive hade tvekat.
– Mmm, säger sköterskan med ungefär samma övertygelse.