X-treme vacuuming 4 – The Fury of Martial Arts

Idag är jag och Lilltjejen för oss själva. Kära Fru och Stortjejen är på väg mot Schlageräventyr i Sveriges egentliga huvudstad, Malmö. Efter frukosten frågade jag Lilltjejen vad hon ville hitta på och det något oväntade svaret blev:

-Dammsuga! (sammschuga om jag ska citera korrekt)

Det var bara till att plocka fram spelet och sätta igång. Jag upptäckte snabbt att en ny version (4.2) hade uppdaterats. En något våldsammare version.

Spelets uppbyggnad

Storbossen är fortfarande med i spelet men är numera helt passiv om hon är närvarande. Ryktena säger att båda bossarna kommer att bli helt passiva i minst 10 år och att handlingen går ut på att lyckas få bossarna ur det passiva läget och få dem att utföra sysslan själv. Låter knepigt

Lillbossen då? Jo, hon har fått en hel del nya features. Hennes skräpa-ner-attribut har utvecklats till närmast beundransvärd perfektion. Detta kännetecknar sig bäst i speltillägget ”Fredagsmys – Night of Fright”, där hon sprider allt vad snacks heter runt omkring sig. Det spelar ingen roll vad du än gör och hur du än försöker reducera olycksrisken så kommer hon att kasta ut ungefär 9/10-delar av allt snacks hon får tag på.

I X-treme vacuuming 4 vill bossen hjälpa till att dammsuga upp det som missades under Fredagsmys. Det är här vi stöter på den första kampsorten, nämligen Kendo. Shinaien är här utbytt mot själva dammsugarröret och allt som kommer ivägen för Lillbossen får smaka på rörets kraft. Lillbossen slår ner krukor och glas med en mästares känsla och försöker suga upp allt som är mindre än en… tjaa… honungsmelon.

Här gäller det att hålla sig på god fot med Lillbossen, försöker du hjälpa henne på ett sätt som hon inte uppskattar så får just foten ta stryk. Hennes favoritslag är mot tår och fotknölar. Hon jagar dig gärna också och visar upp olika kunskaper i bl.a Krav Maga, MMA och den något mer okända kampsporten ”Surudoi tsume” (vassa klor). Hon utför detta med ett ljudande skratt vilket visar att hon inte ens behöver koncentrera sig.

En lite svårare del i spelet är när det ska dammsugas under soffan. Här kräver hon din hjälp för att helt plötsligt försvinna. Du kan aldrig veta om det är för att hon har hittat en annan sysselsättning eller om det är för att du hjälpte henne på fel sätt. Gjorde du fel så märker du det hyfsat snabbt. När du står på knä eller ligger ner för att komma in hela vägen under soffan så låter det helt plötsligt ”SMACK”. En arg Lillboss står nu bredvid och slår dig med öppen tom hand (Karate) på hjässan och vrålar ”INTE ÄLPA MEJ!”.

Tre slag sen är spelet slut. Suck!!! Det ligger fortfarande popcorn under soffan.

Annonser

Mindre modiga män

Jag blev mer än något överraskad när jag hoppade av bussen idag. När bussen körde iväg slog jag en blick mot bussen och vad fick jag se?! En kille satt och räckte fingret. Jag tittade mig omkring men det fanns ingen annan där som kunde vara en stolt mottagare av en fingerräckning. Det var alltså mig denna vackra gest var ämnad för.

Efter en liten stund slog det mig att det var killen som hade suttit bakom mig som nu stretchade sitt långfinger. Anledningarna kan ju vara många men den mest troliga är att han blev sur på mig någon gång i början av bussturen.  Han gick på bussen på samma hållplats som jag. Han satte sig på sätet bakom mig och snart hördes musik från vad jag trodde var hans mobil. Jag blev lite nyfiken och försökte lyssna. Antagligen har jag inte varit direkt diskret men jag ville höra vad det var för låt. Jag satte mig lite så där sidleds på sätet för att höra bättre.

Det gick inte!

Så jag lutade mig nog lite mer bakåt och då hörde jag något… det var Smurfhits (lustigt förresten att ordet Smurfhits finns med i telefonens ordlista).
Åtminstone lät det så för ett kort ögonblick. Jag tänkte för mig själv att jag var knäpp, typ fnissade till och skakade lite på huvudet över min dumhet och nyfikenhet för att sen släppa det hela.

Nu lämnade bussen hållplatsen. Det här började och slutade alltså inom en minut… i alla fall för min del. Killen som satt bakom mig måste ha suttit och knutit händerna i fickan och väntat på  att det ultimata tillfället skulle dyka upp så att han kunde utföra en än mer ultimat hämnd. I nästan 10 minuter har han suttit och gnisslat tänder och planerat sitt illdåd. När han såg mig trycka på stoppknappen måste hans hjärta ha bultat av allt adrenalinpåslag. Inte fan tänkte han säga något till mig, inte heller ge mig en ilsk blick när jag gick förbi honom på väg mot dörrarna. Nejdå! Ett finger efter att bussen hade kört iväg skulle det vara.

Detta finger uppskattar jag faktiskt. Hade jag bott kvar i Malmö hade jag säkert blivit skjuten för en så hemsk gärning.

Fingret påminde mig om händelsen och från hans synvinkel har jag nog tolkats som otrevlig. Om du läser detta så ber jag om ursäkt! Jag blev nyfiken på din musik. Jag var trött , hängig och krasslig och hade inte en tanke på vett och etikett. Sorry! Hade jag varit lite modigare (eller varit mer intresserad) skulle jag frågat dig istället.

Men var det verkligen Smurfhits?

Tänk så mycket man missar här i livet

genom att man tar så mycket för givet. Jag önskar att jag kunde uppbringa samma lycka som Lilltjejen över att ha lyckats kissa på pottan (i mitt fall toaletten).

Skratta, klappa händerna, hoppa, peka och stolt basunera ”Kissa pottan”… en alldeles underbar reaktion på en så trivial vardagshändelse.

Jag kanske ska börja med det… imorgon på jobb är kanske ett bra tillfälle…

En Hulk i sängen

Mmmm… just det. Ibland är det extra gott att lägga sig lite tidigare i sängen tillsammans med Kära fru. När barnen väl har somnat så har de här föräldrarna ibland äntligen tid till att lägga sig i sängen tillsammans och… titta på film.

Nu senast blev det The Incredible Hulk med Edvard Norton som Dr. Banner. Helt okej film faktiskt. Långt mycket bättre än Battleship… men i och för sig så är till och med Åsa-Nisse filmerna sjukt bra i jämförelse med Battleship.

Så busiga är vi