Nu ska det discas

För idag kom den.

Nu ska jag bara fixa en 9-hålsbana i vardagsrummet.

Saker vi tar för givet

Nu pratar jag om något så trivialt som att ta på sig strumporna. För de mesta och för de flesta är det här inget problem… men när det blir ett problem så är det sjukt frustrerande.

Just nu har jag problem!!!

Jag når inte riktigt ner och nej det är inte magens fel… inte bara. Det är mitt ihängande ryggskott som ställer till det. Ryggen är just nu lika flexibel som svensk byråkrati. Jag tar mig fram som en korsning mellan Frankensteins monster, Silly Walks. Allt med ett stänk av graciösitet à la Quasimodo.

Slappebyxor och t-shirt har varit mitt mode sen i tisdags men idag ska jag till naprapaten och då tänkte jag att jag kunde vara så pass finklädd att jag har strumpor på mig och det är i det läget jag befinner mig just nu. Jag ska vara där om fyra timmar så det är lika bra att börja ta på sig strumporna nu så att jag hinner.

Det hela ser väl ut som en slags en-mans brottning. Ena stunden ligger jag på rygg med benen i vädret och försöker med alla medel dra ner benen så att jag kan nå en fot, andra stunden ligger jag med näsan ner i golvet och försöker nå fötterna bakom ryggen istället och låter ”Nnghhuuääaajjjj”. 

DET GÅR SÅ DÄR.

Provade att sitta på huk. Det gick jättebra. Problemet var bara att eftersom jag satt på tårna var det inte särskilt enkelt att få på strumporna. Nu ska jag ta mig ut i köket och hämta grilltängerna. Alla sätt är bra utom… alla hittills.

ARRGH! Varför kunde vi inte se ut som E.T istället???!!!

Dagens nöjesinköp

Nu ska det övas…

Sätta korgen i garaget kanske?

Babysar kan inte gå… och jag vet varför

I tisdags var det dags. Jag har ju fått vara hel ganska länge nu så det var bara en tidsfråga innan det var dags för nästa skada. Jag var lite trött i kroppen och när jag skulle ställa mig upp efter att ha suttit på huk en stund så sa det bara pang…

Ryggskott, bara sådär. Roligare har man ju haft. Kollegorna fick hjälpa mig genom att köra runt mig i en kontorsstol. Det gick ganska bra och de körde bara in mitt huvud i väggen en gång.

Efter att ha vikts in i bilen, blivit hemkörd under stor möda, uppburen till lägenheten av en snäll granne och sen till sist installerad som ett kolli i sängen, så gjorde jag min fantastiska upptäckt.

Till att börja med kunde jag bara ligga på rygg och skrika och senare kunde jag även rulla runt. Efterhand som smärtan avtog kunde jag hasa mig fram på mage och senare kunde jag även krypa på alla fyra och så till sist idag kunde jag ställa mig upp och gå med hjälpmedel.

Samma utveckling jag har gjort på tre dagar gjorde även mina barn som små… fast de tog lite längre tid på sig. Jag har länge funderat på varför människan föds utan att kunna gå och nu vet jag varför… vi föds alla med ryggskott fast som vuxen går det över snabbare. Det är såklart därför babysar skriker hela tiden.

Sätt gärna in nobelpriset på mitt PayPal tack!