Att jag inte lär mig

Om något verkar vara för bra så är det antagligen det. Om någonting verkar komma från en sajt som inte är helt tydlig så kan du vara övertygad om att det är skit det du får.

Den här historien börjar egentligen redan i november… Vi brukar alltid köpa nya julgranskulor när vi besöker nya butiker, nya städer, nya länder. Förra året innehöll inte så mycket av någon av platserna så jag tänkte att nu var det dags för det där internetet av visa varför man ska ha det. Glad i hågen kastade jag mig ut i det okända, sökandes efter en tomte med ansiktsmask. Efter att ha lagt flera minuter av ettor och nollor bakom mig så dök den äntligen upp, tomtarnas Tomte anno 2020, och dessutom på en .se-sajt.

Du ser ju själv hur klockren den är.

-Vad kan gå fel, sa jag till Kära Fru. Vis av erfarenhet satte jag mig för att kolla vad som kunde gå fel. Svensk hemsida, betalning via Klarna, lager i Holland… det ser ju helt okej ut tänker man. Klarna känns ju som ett bevis på att det är ett seriöst företag.

Kort efter beställningen fick jag ett mail som berättade att min produkt nu var beställd och på väg från… gissa var… Jo, Kina! Tack för den televerket. Jag sa fortfarande ”Vad kan gå fel” men nu med distinkt vibrato på rösten som avslöjade min osäkerhet. I minnet (inte bara i mitt minne utan också i Kära Frus minne) satt bilden kvar från min förra Kina-köp där jag lyckades köpa hjul till kontorsstolen. Problemet där var att det visade sig att det endast var ett hjul och att all kostnad inklusive importavgifter gjorde att hjulet kostade mer än vad en ny kontorsstol hade kostat. Jag kände hur svetten pärlades på min panna.

Långt om länge, någon gång i början av 2021 (efter att grannen hade åkt ut) dök äntligen paketet upp. Var det värt väntan? Vad tycker du själv? Vad jag trodde att jag köpte är bilderna till vänster, vad jag fick är bilderna till höger.

Om jag kisar supermycket med ögonen så är de inte lika varandra då heller.

Tomten jag fick har dessutom blivit felaktigt sprutlackerad i ansiktet.

Det här måste ha gjorts av stolta hantverkare vars kunskaper har ärvts från generation till generation, dock utan att nytt blod har kommit i generationerna. Pappan är säkert även sin egen son, farfar och kusin på en och samma gång.

Tomten till vänster kan stå upp. Tomten till höger har tyvärr råkat ut för Annie Wilkes i Stephen Kings ”Lida” (org.titel: Misery)

Klarna hjälpte mig att spärra betalningen och efter mail på mail på mail där jag förklarade vilka skyldigheter och rättigheter jag har som konsument (plus då att de inte fick ett öre från Klarna förrän de gjorde rätt för sig) så gav de äntligen med sig och jag behövde inte betala. Bara mailhistoriken är en historia i sig.

Jaja, tomten åker i soppen och jag fick en extra lärdom här i livet. Det här kommer jag inte att göra om igen… förrän nästa gång. Nu ska jag svara på ett mail där jag tydligen har vunnit en massa pengar, de ska bara ha mina bankuppgifter så att de kan köra över pengarna. Gött! Vad kan gå fel?!

Visum till Skåne

Det är dags för en kollega att flytta till Skåne och påbörja ett nytt berikande kapitel i sitt liv. Som exilskåning kände jag att det låg lite på mig att se till att allt går rätt till. Jag sökte efter visum till Skåne och hittade bara turistvisum. Tradigt! Så det blev till att bli kreativ. Jag tänker inte ta åt mig hela äran. Tack till alla som har bidragit och stavningskontrollerat. Använd det gärna om du önskar.

ansokan-om-arbetsvisum-i-skaneLadda ner

Saker och ting jag får av Kära fru

Tror att beskrivande text är överfödigt här…

Aftonbladet…igen

Jag vet egentligen inte varför reagerar när det gäller Aftonbladet men nu gjorde jag det och då kan jag ju lika gärna skriva av mig om det.

Jag har lite svårt för martyr-reportage, nu-är-livet-slut-reportage, det-är-så-synd-reportage… speciellt när det handlar om i-landsproblem (lyxproblem).

Ett flyg från Turkiet till Sverige har ställts in. Aftonbladets vinklig ser ut så här:

Titeln är en zombiesamlare, man klickar in utan att tänka sig för, i tron om att den stackars gossen är i livsavgörande behov av att komma hem. Mina sympatier dog snabbt och jag svor åt mig själv för att jag nappade på ett icke-befintligt bete.

Men nu hade jag börjat läsa och då är det lika bra att fortsätta. Något måste jag ju få ut av att ha använt min tumme, vilket gör att mina sviktande sympatier byts ut till en total brist på empati. Reportern avslutar så här:

Läs sista meningen och fundera en stund.

Jag känner mig hemsk men jag får en bild av det här barnet som är… tja… inte helt positiv. Det är säkert inte så men barnet drabbas ju av reporterns behov av att träna på att skriva snyftdrypande kioskvältare inför firmafesten (den som har samlat på sig flest zombieklick innan festen får äran att sitta hyfsat nära honnörsbordet, med ryggen emot). Det kan ju också vara att reportern gjorde en markering mot det kommersiella samhället och dess traumatiska påverkan på vårt eländiga liv.

Nä, nog klagat… nu ska jag läsa Expressen.

Puss o kram

Renovering av Lill-ladan

Det var ett tag sedan jag skrev om sånt som händer i och runt torpet… då nu är det dags.

Efter farstun (som inte är helt hundra klar (varför har jag så svårt för att avsluta saker och ti)) så var det dags att början med Lill-ladan. När den är färdig tänker jag försöka kuppa in namnet Snickarboa, men det får vara en hemlis.

Hur som haver, bygget var i taskigt skick och behövde en rejäl portion kärlek.

Först började vi med att riva taket. Bort med allt, fixa det som gick att fixa, förstärka det som behövde förstärkas och byta ut det som behövde bytas. Logiskt, eller hur?! Vi byggde en ram runt ovanpå stockarna för att förstärka för takbalkarna. De tidigare tvärbalkarna togs bort för att få en bättre takhöjd än 1,50, så för att göra allting starkare och stabilare så byggdes en rejäl ram som taket kan vila på och den tyngden fördelas på stockarna.

Sen var det bara att bygga upp allt igen. Jag använde så mycket av den gamla originalklädseln som möjligt såklart.

Nu när taket var tät så kunde vi börja fixa till golvet. Vad det har varit för golv är svårt att säga. De förra ägarna verkar ha förvarat hönsfoder och sten därinne (och höns kanske) så bästa beskrivningen är jordstampat golv med rejäla inslag av sten i olika storlekar, höjder och former.

Att få bort allt tog sin tid, vi pratar år här alltså. Först skulle allt torka, sen grävas ut (tills man kom till stenen), sen skulle stenen bort (tills jag kom på att den fick ligga kvar (läs tills jag kom på att jag av naturen är lat och inte orkade mer)) men sen var det dags för det roliga, att börja förbereda för golvet.

Och idag blev golvet klart. Några skruvar till ska dit men i det stora hela så. Golvet är vanligt plank i dimensionen 22×195. Vi valde bort spontat golv då det ska vara lätt att byta ut skadade bitar om olyckan skulle vara framme samt att golvet ska få andas då det är ouppvärmt. Reglarna är satta 430cc. Det blir bra det här.

Nästa steg är väggarna… och sen… och sen… osv…

Men inte nu

Nu är det bara en liten stund sedan jag skrev här senast.

Det är dags att försöka skaka liv i den här gamla trasan. Jag har ju samlat ihop en del saker som är värt att skriva om… eller till viss del i alla fall… äh, varför ljuger jag? Det är skittråkiga saker som knappt jag själv finner intressanta.

Den sålde jag in bra.

Hej på en stund

Ja jäklar,

Det var länge sen jag skrev här senast…

Aftonbladets placeringar

Ibland undrar jag hur de tänker på Aftonbladet.

Något makaber placering vad gäller annons kontra artikel.

Carcassonne för den händige eller ett diy-infall för den snåle

Här i familjen gillar vi verkligen att spela Carcassonne. Vi har expansionerna Prinsessan och Draken och miniexpansionerna 1-5 inkl. Sädescirkeln II samt The Phantom.

En av favoriterna som vi tyvärr inte hade var The River II. Många av de små expansionerna är svåra att få tag på numera. Miniexpansion nr 5 till exempel, hittade jag till sist i Den lilla spelbutiken i Uddevalla efter att ha finkammat internetet.

Jag orkade helt enkelt inte lägga ner samma tid och kraft på att hitta The River 2 så jag tänkte helt enkelt att det borde vara lättare att göra egna brickor. Jag hittade 3mm-ark flygplansplywood i en hobbybutik i Herrljunga för en billig peng.
Slöjdlärare som jag är så var det snabbt gjort att såga upp arken i bitar om 45x45mm. Brickorna är 44,7 enligt specifikationerna men jag behövde ju slipa kanterna lite ändå.

Jag hittade bilder på hur brickorna skulle se ut och då var det en enkel sak att rita egna brickor… med blyerts förstås.

Fast någon Carcassonne-konstnär blir jag nog aldrig.

Att arbeta med brännpenna är inte bara skoj, det är roligt också.

För att få bort eventuella blyertsrester slipade jag ytan med 400-papper. Jag får nog säga att jag är nöjd. Perfektionisten i mig skriker men jag håller på att lära mig att göra saker och ting ”Good enough” och det tycker jag verkligen att det blev.

Sista brickan längst ner är en egen påhittad expansionsbricka som vi har döpt till ”Skattmästaren”. Den är ett tillägg till The River och innebär att den spelare som tar slottet i besittning (skattmästaren) får halva poängen för angränsande (även diagonalt) färdiga städer och från avslutad väg som leder till slottet. Exempel: Blå spelare blir Skattmästare. Röd spelare bygger klart sin by som gränsar till Skattmästaren. Röd spelare får sina poäng som vanligt och blå spelare får hälften så mycket.

Gul spelare bygger klart vägen fram till slottet. Gul spelare får poäng som vanligt och blå spelare får hälften så mycket. Vid ojämna tal avrundar man uppåt.

Skattmästaren får ingen skatt från egna städer. Inga poäng delas ut för ofullständiga städer och vägar. Skattmästare är man under hela spelets gång och figuren tas ej bort förrän det är dags att räkna bondepoäng.

Kallt slaktad glassigelkott höjde stämningen

Idag hade vi släktkalas för Lilltjejen och hon önskade sig igelkott till middag (potatismos formad som en igelkott där piggarna är gjorda av korv). När de tråkiga föräldrarna sa nej till den tanken så dök en annan tanke upp… vi kan ju ha en igelkott till efterätt och det kunde ju pappan inte säga nej till.

Till igelkottens… interna system bestämde vi oss för att använda cookie dough-glass. Hallonsorbet fick bli köttet och skelettet gjordes av vaniljglass. Huden gjordes av chokladglass.

Runda chokladen med nougatfyllning fick bli piggarna och sen siktade jag cacao ovanpå för att ge den en matt yta.

Glassbomben blev uppskattad men det kändes lite makabert när man skar i igelkotten.